Lagom seg man är nu. Har börjat jobba och det känns riktigt bra!:)
Och Moa går på dagis och hon trivs bra hon också. Känns som om uppförsbacken börjar plana ut, lite iallafall.
Och nu har det blivit såhär igen.. Gått flera dagar sen jag skrev sist. Kanske veckor? Har noll koll. Försöker bara att hänga med i allt som händer. Dagis, jobb, mat, städa, tvätta, hinna umgås med folk, duscha och försöka ANDAS.
Har kommit på att jag är alldeles för stressad. Läste i en tidning om 9 tecken på utbrändhet. Alla stämde in på mig. Men jag tror inte på sånt. Däremot tror jag på att det blir vad man gör det till, och jag måste helt enkelt lära mig att slappna av... Och sluta vara så grymt jävla envis hela tiden!
Vad händer annars då?
Hmm.. Helgen har varit lugn. Moa sov borta för första gången, hela natten! Sov hos Morfar och Heléne och det gick toppen. Hon var så makalöst glad när vi kom på morgonen, trodde hon skulle vara trött och grinig, men sovit hade hon allt gjort:)
Då passade vi på att gå ut.. Hahahaha, tog en cykeltur som varken var bra för mig eller Kim. Vi är nuförtiden handikappade på halvtid. Hans knä är skrot och min höft mår allt annat än bra. Vi börjar bli gamla, haha. Men kul hade vi!:)
Synd bara att man har en bror som är megatoffel!! Men satan ta honom om han inte dyker upp när det är party när jag fyller år. Då ska han få höra ett par väl valda ord.
Satt och tänkte på en sak häromkvällen.. Sen man fick barn, har man verkligen märkt vilka som är ens "vänner" och vilka som är ens riktiga vänner. Vilka som finns där när man behöver prata, människor som frågar hur man mår egentligen och som faktiskt bryr sig och lyssnar. Och det slog mig att ca 80% av mina gamla vänner, är borta idag. De finns inte ens på världskartan längre.. Men däremot så har jag träffat en hel hög med nya!:)
Och underbara Elin och Nicke.. Vad skulle jag göra uten er? Tror inte jag haft vänner någonsin i världshistorien som lyssnat så bra och som man kunnat diskutera med och få vettiga svar. Kan bero på att vi är ganska lika allihopa:) Tack för att ni finns iallafall.
Har ont i ryggen också.. Måste tänka på hur jag lyfter när jag jobbar, men det är lättare sagt än gjort när man är stressad och vill göra något fort. Och det har med att gå ner i vikt. HAHA, jag ger fan upp. Väger fortfarande 10 kg mer än vad jag gjorde när jag blev gravid, känns ju kul.. Fast har ju hittills gått ner 22 kg, så jag ska väl inte klaga. Sjukt mycket jag gick upp, helt galet. Men magen sitter där den sitter. Fan ta den! But hey, that´s me:) Kroppen har avrit med om ett mirakel, så man ska väl kanske inte döma den för hårt... Inte kroppens fel att jag som gravid år kladdkakesmet till frukost och blodgrape med sirap.. usch.. Skrämmande vad gravidhormoner kan göra med kroppens tänkande.. SMussla sig in i hjärnan. Usch!
Och jag saknar min KAJSA! Var hur längesen vi umgicks som helst.. Kläm ut lillen nu, så jag får komma och krama er allihop:)
Och för att inte tala om Robin och Emma.. Och DINGLE! Den där hemska lilla byhålan. Den där byhålan som faktiskt förändrade hela mitt liv. Till det bättre. Saknar det stället så sjukt mycket. Ska hälsa på en ledig dag tänkte jag:) Och ska allt få hit Robin och Emma på något sätt. Om jag så ska hämta dom halvvägs!
By the way, bjuder på ett aaaaskalaskort!;) Ne slår till ordentligt och bjuder på TVÅ!
Och förresten! Timbaland feat Katy Perry - If we ever meet again. Snuskigt bra låt! År 2010 har nog slått rekord i bra låtar i min stil hittills, fortsätt så!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar